Tora är 11 år och har slutat femte klass idag. Det är otroligt så fort tiden går. Man märker det mest på barnbarnen. Nu väntar ett härligt sommarlov och några av veckorna får Olle och jag rå om dem.

Ett barnbarn är redan vuxet och om några år hennes syster arton. Vårt minsta barnbarn är nio så några år till får vi säkert njuta av sommarbesök.

Man blir litet vemodig över årens gång och jag har litet svårt att ta in att barnbarnen blivit så stora. Det är konstigt. Med våra barn var det inte så. Då följde man dem dagligen på ett annat sätt och att de blev äldre och klokare hörde till. När de sedan flyttade hemifrån blev det tomt förstås men det kändes jättebra att vi fullgjort vår gärning och att de kunde ta tag i sina egna liv.

Förmodligen beror det på att när barnen flyttade var vi själva mitt i livet. Nu när barnbarnen börjar bli vuxna är vi gamla och inser att ju äldre de blir desto närmare slutet kommer vi. Oundvikligt! Livets gång som det heter. Men att det även gällde mig hade jag inte tänkt mig.